Varg

Varg är följeslagardjuret: ett vilt flockdjur som blir en permanent allierad när det väl tämjs, och det enda som slåss för dig otillfrågat. Att tämja en varg kräver ben och tålamod, eftersom varje ben ungefär är en chans på tre, inte en garanti, och halsbandet som dyker upp kan färgas i valfri färg.

En tämjd Varg anfaller allt du slår på och allt som slår dig, med en blind fläck: vargar vägrar röra creepers, så håll en katt för dem. Skelett är motsatsen — vargar jagar dem på synhåll, och flocken jagar en bågskytt över halva biomet. Att säga åt en att sitta fäster den där den står och stoppar det. Vargar äter allt kött, ruttet kött inräknat, och kött är också hur du läker en skadad varg — en sänkt svans är tecknet. Att avla två tämjda vargar med kött ger en valp som redan tillhör dig.

Det finns nio vargvarianter, och vilken du möter avgörs av biomet den föddes i, inte av slumpen: blek i tajgor, skogsvarg i skogar, snöig i skogsdungar, askgrå i snöiga tajgor, en svart varg i urskog med tallar, kastanjebrun i urskog med granar, rostfärgad i glesa djungler, fläckig på savannplatåer och randig i trädbevuxna stenöknar. Valpar ärver en förälders päls, så att samla alla vargvarianter innebär att resa till varje biom snarare än att avla fram dem.

Vargrustning är det som gör en flock överlevbar. Den är gjord av bältdjurshornplåtar, passar bara en tämjd Varg och absorberar det mesta av skadan tills den går sönder; fler hornplåtar reparerar den och en sax tar av den igen. En rustad varg kan också färgas som läder och tvättas ren i en kittel. Eftersom ett bältdjur ger ifrån sig hornplåtar upprepade gånger till en borste är det förnybart att hålla en flock i rustning snarare än en engångskostnad.