Själsandsdal

Själsandsdal (Själasandens dal) är en av de mest visuellt säregna biomerna i dimensionen Nether. Den kan generera gränsande till nästan alla andra Nether-biomer, med förvrängd skog som enda undantag.

Golvet i Själsandsdal är nästan helt täckt av själsand och själjord, med grus längs kanterna av lavahaven. Själeld brinner utspridd över terrängen, enorma basaltpelare reser sig från marken till taket och Netherfossil sticker upp ur jorden – ibland med en uttorkad ghast i närheten. Karmosinrötter är den enda vegetationen, men spelare som beger sig nära en angränsande karmosinskog kan få syn på karmosinsvampar eller till och med stora svampar som växer vid gränsen. Eftersom taket består av själsand eller själjord i stället för netherrack är glödstensklumpar ovanliga här och förekommer främst i grottor och kanjoner där netherrack utgör taket.

Stämningen i Själsandsdal är påtagligt kuslig. Ett djupt cyanfärgat dis driver genom luften tillsammans med bleka grå partiklar, medan omgivande ljud av ylande vindar och svaga ekande röster förstärker den olustiga miljön. Både Nether-fästningar och bastionsruiner kan generera i den här biomen, vilket gör den till ett resmål värt att utforska trots farorna.

Att överleva i Själsandsdal kräver förberedelser. Ghaster, skelett och endermän spawnar alla här, och själsanden under fötterna bromsar rörelsen avsevärt om inte spelaren har stövlar förtrollade med Själhastighet. Själsandsdal belönar försiktig utforskning men straffar dem som ger sig in oförberedda.